XXXXXXXX

XXXXXXXX

XXXXXXXX
Så knullar staten din själ

XXXXXXXX
Upptäck och bli kvitt hindret för att nå dina möjligheter
publicerad: 23.06.2008
uppdaterad: 02.07.2008
xxxxx RRS Från Hyperdialog


xxxxx Här är hela boken i html
XXXXXXXX

Texten är i korta stycken för att underlätta läsning från skärm. Tyvärr trycker en del läsare för mobiler ihop texten. 


Till: Snabbinfo och pdf-version för att printa



Presentation
XXXXXXXX

- Hoppa över om du läst den tidigare -

Tycker du inte att det är märkligt att det mesta som är vrålviktigt verkar flummigt?

Som till exempelvis är det svårt att greppa hur vi kan: samarbeta, lösa konflikter, använda mångfald, skapa nya möjligheter eller försvara mänskliga rättigheter.

Drabbas du ibland av att orden inte räcker till - du blir tyst - och du känner dig korkad?

Du kommer att upptäcka att din förmåga att förstå och tänka har begränsats på ett mycket
listigt sätt: för att göra dig dum och lydig.

Här får du veta hur hindret fungerar så att du blir kvitt skiten.

XXXXXXXX

XXXXXXXX

xxxxx
Innehåll
Titel och copyright
Varning!
Att greppa nästa steg
Från lydnad till förståelse
Staten?
Skilj mellan frivillig och enfaldig lydnad
Den historiska och tankemässiga lögnen
Tankeverktyget Dialog
- Dialog - förståelsens väg
- Dialog - var elitens verktyg
- Dold hopblandning av religion och tänkande
- Dialog mellan religion och tänkande
- Väck din dolda förmåga!
- Sammanfattning
Det logiska giftet
- Två vägar till förståelse och harmoni - en som fungerar medan den andra är ett bedrägeri
- Regler blir verkligheten
- Fördomar, diskriminering, rasism och mobbing
- Jantelagen infördes av kyrkan och universiteten
- Den enfaldiga lydnadens värld
- Hitler - logikens konung
- Den svenska högskolelagen
Från pinsamhet till demokratisk handling och grund för framgång
Bonntölpen - hoppet för vår globaliserade framtid
Från lydnads- till förståelsekultur

Till sida med: Kommentarer, litteratur och länkar

Det finns inga noter i texten - jag tycker sådant stör läsningen.

xxxxx
Titel och copyright


Så knullar staten din själ

Version 1, 22 juni 2008

Introduktion och bilaga till: Vill Du lyda eller förstå?
Hyperdialog - grunden för dynamiskt tänkande
Beta 02

Ola Alexander Frisk
Hyperdialog Förlag 2008
ISBN 91-975929-3-5
   
Kontakt: hyperdialog@gmail.com

Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.
Eftertryck eller annan kopiering är förbjuden.

© Alla rättigheter 1995-2008 Ola Alexander Frisk där
inget annat har angivits.



Varning!

Det kan kanske ta lite tid innan du helt och hållet hänger med på budskapet. Men ta det lugnt - snart kommer du att inse vad det hela handlar om. Strunta i det du tycker verkar svårt. Läs istället flera gånger och hoppa gärna mellan de olika avsnitten.

Det knepiga är att det hinder jag skriver om har många olika namn och traditioner - samtidigt som det är frågan om en och samma historiska bakgrund. Därför är jag övertygad att du kommer att förstå vad det hela handlar om. När du ser det stora mönstret kanske du kommer att tveka - eftersom det stora mönstret verkligen ÄR stort.

Hela den västerländska världen har ju formats av det hinder som jag skriver om sedan medeltiden. Det västerländska perspektivet har i sin tur format en stor del av resten av världen; det är ett gigantiskt område.

Det är just det väldiga som är både problemet och möjligheten. Tänk på vad vi kan göra när vi inser att det är en fånig begränsning av vår förmåga att tänka som gör att vi idag tvingas att se konflikter, mobbing, utrotningar, krig och förtryck som en självklar och naturlig del av hur världen måste vara.

Denna bok handlar om det mest grundläggande som finns; vår förmåga att tänka och att staten med universitet och skola har lurat medborgarna under århundraden. Du kommer att se att det är frågan om konkreta fakta som vem som helst kan kontrollera. Du kommer även att inse att antagligen vill inte företrädare för staten idag ha kvar denna historieförfalskning och hjärntvätt.

Att upptäcka hindret kan vara obehagligt om du inte har fötterna på jorden. Alla stora omvälvningar har inneburit en liknande kick. Begrunda till exempelvis hur det måste ha känts att inse att jorden inte är universums centrum eller att det plötsligt fanns ett land som heter Amerika bortom havet. Den förändring som det nu gäller är på samma sätt. Det självklara; det som "vi alla måste förstå är sant" förändras.

Med andra ord vår värld och vad vi ser som verkligt ändras. Men det kan inte komma som en fullständig överraskning. Det är uppenbart att dagens "vetenskapliga sanning" som säger att det inte går att förstå hur vi människor kan skapa insikter, kunskaper, tankar och förståelser såväl som idéer till nya produkter och tjänster måste vara en bluff.

För vem tror på fullt allvar att vår skapande förmåga måste vara obegriplig eller mystisk? Att vi inte kan förstå hur vi skapar tankar eller förståelser anses idag att vara en sanning som inte kan eller ska ifrågasattas.

Denna sanning anses till och med vara fundament för "kunskap". Vem som helst anar att det är skumt; Eller hur? Men visst, det kan kännas lite läskigt att få konkreta fakta som visar att det som lärs ut som sanning är ett skämt för oss som lever nu. Men det var blodigt allvar för dem som levde tidigare och att ifrågasätta bestraffades.

Idag tror jag inte att det är frågan om en medveten lögn. Jag tror att det handlar om en fånig tradition som har levt vidare för att ingen har protesterat tydligt och exakt.

Hur det nu än är - är det statens företrädare som är ansvariga för att traditionen fortsätter. För det är staten som har det yttersta ansvaret för universitet och skola. Min tanke med denna bok är att ge dig tillräckligt med fakta för att utnyttja dina möjligheter i livet bättre och för att kunna protestera.

Denna skrift är både inledning och sammanfattning av de första sju kapitlen i boken Vill Du lyda eller förstå? Från och med kapitel åtta handlar boken om hur vi kan utnyttja vår förmåga att tänka och förstå som idag är dold. Kapitlen läggs successivt ut på:

http://hyperdialog.book.googlepages.com/download.htm

Två av de vanligaste missförstånden - som kan dyka upp när som helst är att tro att jag propagerar för olydnad eller att jag är emot religion. Denna reaktion är naturlig eftersom det tankefel som staten lär ut har effekten att vi gärna tror att ett mycket speciellt och hämmande perspektiv är det enda möjliga medan att allt annat är fel. För att undanröja dessa återkommande irrgångar finns rubrikerna: Skilj mellan frivillig och enfaldig lydnad samt Dialog mellan religion och tänkande.

Att greppa nästa steg

 När vi inte kommer längre. När det är stopp. Totalstopp. Vad gör vi då? Om det finns någon i närheten ligger det nära till hands att vi frågar hur vi ska göra. När vi är ensamma frågar vi oss själva. Vi ställer frågor som vi försöker att finna svar på. Om vi gör si eller så - vad händer då? Vi fortsätter med denna dialog tills vi har en lösning; tills vi förstår hur vi kan ta ett nästa steg. Det är inte ett spår märkligt. Vi är vana att göra så. Det kan till och med vara så att dialoger som når fram till ett nästa steg är dina huvudsakliga arbetsuppgifter.

När vi inte har som arbete att lösa problem så finns det gott om huvudbry i form av underhållning som till exempelvis deckare och korsord. Vi formligen älskar att vara nyfikna och finna fram till lösningar på det som verkar omöjligt.

Det är denna naturliga förmåga som tidigare har ansetts som ett hot. Vilket kanske inte var så konstigt när makt tidigare byggde på våld och hot som människor ville undvika. De som hade makten saboterade därför konkreta kunskaper om hur vi kan komma till förståelse. Samtidigt som makthavarna gjorde lydnad till det enda möjliga.

Det är därför vi än idag tror att vår förmåga att lösa problem eller att skapa nya lösningar och att föra dialoger inte så lätt kan greppas. För det trista är att traditionen att se vår skapande förmåga som obegriplig har fortsatt trots att den politiska makten i dag, i alla fall för oss i Sverige, bygger på demokrati och dialog. Vi lever på så sätt i en värld som förstärker och försvarar traditioner som ingen har någon nytta av.

Det är till och med så att den etablerade traditionen har blivit ett hot för alla. Kort och gott: Staten tvingar in dig i en ond cirkel för att få dig att bli rädd, korkad och lydig - helt i onödan!

Att se en ny möjlighet är per definition att göra något som bryter mot vad som tidigare ansågs som självklart. Så var det för den norska möbelsnickaren Thor Bjørklund (1889-1975) som uppfann osthyveln 1925. Det sägs att han fick sin idé när han hyvlade ost till skivor med en helt vanlig hyvel för att bearbeta trä med i hans snickeriverkstad. När vi är fast i att tro att vi bara kan lyda kan vi givetvis inte ta ett nästa steg självständigt.

Om till exempelvis Thor Bjørklund var enfaldigt lydig och var fast i att hyvlar inte var till för att hyvla ost; då skulle han ju inte ha kommit på tanken med en osthyvel. Kort sagt när vi inbillar oss att vi bara kan lyda det vi redan vet kan vi inte göra så mycket. Det låter självklart - vilket det givetvis är. Men som du kommer att se så tar vi det för givet att vi bara kan lyda. Samtidigt som allt annat än lydnad ses som fel eller flummigt.

När vi inte kan förstå hur vi ska göra i ett nästa steg då blir vi osäkra och vill gärna ha något att lyda - för att återfå vår säkerhet. Det är just denna effekt som var vitsen med att förbjuda kunskapen om vår förmåga att nå förståelse. Allt som handlar om ett nästa steg som inte beordras SKA i lydnadskultur bara vara fel och obegripligt. Det är därför fantasi och känslor som vi behöver för att få en bild över framtida möjligheter bara blir till trams i en lydnadskultur.

Från lydnad till förståelse

Den som inte lyder kan dra åt helvete! Just så har det varit. Det har varit ett faktum som varit mer eller mindre maskerat eller förskönat. Det är till och med så att den absoluta lydnaden fungerar bäst då ingen vågar tala om dess funktion; för det är ju så otrevligt. Det känns ju mycket behagligare att tala om att människan har ett fritt val. Att detta "fria val" utesluter allt annat än det som vi tillåts att välja mellan blir ju då inte så tydligt. Det fria valet är därför vanligen en förtäckt lydnad.

Vi lever nu mitt i en stor omvälvning. Du har hört det förut. Men här kommer du för första gången att inse vad det handlar om. Det är fortfarande i högsta grad ett tabu att tala om grunden till denna förändring. På samma sätt som att det är ett tabu att tala om att vi blir lärda att vi inte ska förstå en del saker i skolan. Tabuet orsakar givetvis att få vill tala om förhållandena och att det är svårt att förstå sammanhangen. Vilket i sin tur gör att vi sitter fast i de uråldriga traditionerna som ingen har nytta av.

Vår värld går obevekligt från en lydnadskultur till en förståelsekultur. Att det är en orubblig utvecklingsväg beror på att vi blir allt mer beroende av samarbete och ständiga gränslösa kommunikationer. Och då fungerar det inte att lyda någon överordnad som i detalj bestämmer hur det ska vara i förväg. I samarbete och dialoger måste varje människa vara sin egen chef. För det är ju så att förståelse är personlig. Förståelse kan därför inte beordras.

Sedan cirka tjugofem år tillbaka har företag med de största behoven haft långsiktiga program och kurser för att stödja denna kulturförändring. Dessa utbildningar har till exempelvis handlat om att "platta till" organisationen, projektarbete och att på olika sätt stärka människors självständighet och initiativförmåga.

För dessa företag har det varit ett överlevnadskrav att se till att medarbetarna inte är låsta till en hämmande lydnad. Idag är initiativförmåga och självständighet inte bara ett överlevnadskrav för några få företag utan för alla medborgare i den just påbörjade globaliseringen.

Globalisering innebär inte bara att alla ständigt har tillgång till information och möjligheter till utveckling utan även att alla ständigt konkurrerar med alla. I en sådan värld är det ett självmord att vara låst till värderingar och en lydnadskultur som inte längre finns. Det viktiga är att kunna ta självständiga steg framåt utan att vara nervös för att bli straffad.

När det tidigare bara var några få företag som hade behov av en förståelsekultur då fanns det ingen anledning att bry sig om hur det kunde komma sig att lydnad var det naturliga och att människor därför måste lära sig att samarbeta som något "nytt".

Men nu när det är frågan om att hela samhället byter kultur måste vi gå till botten med hur det kan komma sig att vi ser lydnad som naturligt och självklart. Medan allt annat som samarbete, dialoger och skapande av idéer och nya kunskaper är mystiskt eller obegripligt.

För att effektivt lära oss att greppa vår förmåga att föra dialoger och skapa insikter såväl som idéer och kunskaper måste vi se vad det är som förhindrar att vi kan se denna förmåga som konkret. Det innebär att vi öppet måste tala om hur statens universitet och skola systematiskt har förhindrat förståelse - för att få medborgarna att tro att lydnad var det enda möjliga.

Denna lydnadstradition bär inom sig att det har ansetts som en neutral eller objektiv kunskap att lydnad har varit det enda vi kan förstå. Även om vi kan se att denna förmenta neutralitet är ett bedrägeri måste vi samtidigt ha en ödmjuk insikt om att människor under århundraden har tvingats tro att lögnen har varit sanning för att överleva.

Om vi inte har ett historiskt perspektiv kan det tyckas märkligt att det faktiskt är som det är. Men om vi bara tänker efter vad som tidigare var vitsen med skolan och vad som är poängen med att ha en skola idag blir det hela begripligt.

Tidigare hade skolan den självklara uppgiften att se till att leverera dumma, rädda och lydiga medborgare som kunde "sköta sig". Idag vill vi gärna tro att skolan och utbildningar syftar till att göra medborgare till självständiga, initiativrika och tänkande.

Om vi till detta lägger att ingen tidigare har protesterat på skarpen mot hur staten styr grunderna för utbildning, forskning och skola blir det mycket lättare att förstå att vi är fast i traditioner som för oss blir mycket märkliga när vi väl ser dem klart och tydligt.

Idag vimlar det av kurser, böcker och artiklar i tidningar som ger råd om hur vi kan samarbeta bättre, föra dialoger och bli skickligare på att skapa nya insikter och kunskaper. Men det spelar ingen roll hur duktiga lärarna eller författarna är; för alla sådana råd verkar på något sätt vara mystiska, obegripliga eller flummiga. Det går liksom inte att förstå dessa saker på ett konkret sätt.

Först när du blir varse ATT DET FINNS ett hinder som tvingar oss att se viktiga sammanhang som obegripliga kan du eliminera det. När du blivit kvitt hindret kan du på riktigt börja förstå hur vi kan bli bättre på att samarbeta, föra dialoger och bli skickliga på att skapa nya insikter, idéer och kunskaper.

För länge sedan hade kungar den fysiska makten, kyrkan hade makten över livet och universiteten hade makten över kunskap. Kungen, kyrkan och universiteten samarbetade för att behålla och förstärka makten. De såg folket som ett hot. Idag är det knappast någon som på allvar har en sådan syn på livet och samhället; i alla fall inte i västvärlden.

Demokratiska ideal och förståelse för kommunikation, handel och samarbete har förändrat världen. Men den sista justeringen återstår att göra från forna tiders syn på makt, kunskap och livet.

Eftersom kungen, kyrkan och universiteten tillsammans skyddade ett maktmonopol som ingen annan än de själva hade möjlighet att påverka kunde de tillsammans ljuga om och förneka grunder för hur människan kan tänka och förstå. De kunde till och med förfalska historieskrivningen så att lögnerna skulle passa ihop.

Den lilla människan skulle vara övertygad om att det enda som fanns var lydnad. Det innebar i praktiken att universiteten tillverkade "kunskaper" som byggde på kyrkans regler och som givetvis bevisade att människan enbart kan lyda.

Idag lever dessa lögner vidare och skyddas fortfarande av staten. Visst, det är hur patetiskt och fånigt som helst. Men återigen eftersom ingen har protesterat har lögnerna levt vidare och anses fortfarande vara grunden för vad människan kan tänka och förstå.

Lögnerna har många olika namn som till exempelvis den mystiska "kreativiteten" som bottnar i att skapande inte kan förklaras. Varför allt bludder om "kreativitet" förstärker att människan bara kan lyda.

Universitetens och den akademiska traditionens lögner är därför både medborgarnas och statens värsta fiende. Det bästa vi medborgare och staten kan göra är att pensionera de som försvarar de tidigare traditionerna på universiteten och i skolan som förhindrar oss möjligheter inför globaliseringens krav.

Det är bättre med tomma stolar än att barn och ungdomar tvingas till att tro att de bara kan lyda - när förståelse och skapande är de avgörande färdigheterna. Därtill är det så att den svenska staten med lag tvingar universiteten att hålla fast vi att människan enbart kan lyda.

Västerländska demokratier är på så sätt i själva verket ofrivilliga och lealösa diktaturer under ett medeltida lydnadstvång. Situationen saknar inte komiska poänger. Men som i all komik finns den hotande tragedin närvarande. Vi är chanslösa om komedin tillåts fortsätta.

Tack och lov finns en hel del utmärkta förutsättningar. I Sverige har till exempelvis den kristna kyrkan som fortfarande aktivt sprider bluffen att människan bara kan lyda minskat sin betydelse.

De nordiska länderna är stabila demokratier som kan tåla den påfrestning som det kanske kan innebär att bli kvitt lögnerna. Därtill har den kontinentala bildningstraditionen som är bärare av lögnerna inte fått något större fäste i norra Europa; vi är hälsosamt obildade!



Staten?

Särskilt i Sverige är det alltför lätt att inte se att det finns något som heter staten och att staten inte nödvändigtvis har samma mål som medborgarna. I Sverige är det ju till och med vanligt att blanda ihop begreppen samhälle och stat. När vi inte tydligt kan se statens krav på medborgarna blir vi helt enkelt lurade.

Visst är det så att vi i Sverige har en demokratisk ordning där vi tillsätter politiker för att styra och ansvara för staten. Men i samma ögonblick som en politiker blir ansvarig för staten innebär det även att staten som organisation utövar ett stort tryck på politikern. Ett tryck som består av alltifrån att tjänstemän som arbetar inom staten har sina tankar och synpunkter på hur saker och ting ska göras till att det finns traditioner inom staten som vanligen inte ifrågasätts; och som därför kan leva vidare.

Jag är inte alls emot staten. Det kan vara mycket förnuftigt med en övergripande organisation. Men från att gilla denna nyttofunktion är det mycket långt steg till att acceptera att staten utövar en dold makt genom att skydda och förstärka en medeltida tradition som tvingar medborgarna till att bli dumma, rädda och lydiga.

Skilj mellan frivillig och enfaldig lydnad

För att undvika missförstånd är det superviktigt att poängtera att lydnad kan vara frivillig; som till exempelvis att vi kan välja en ledare under en viss tid för något särskilt område. Det är även listigt om det är en enda ledare som har överblick, erfarenhet och kunskap som styr och ställer under en eldsvåda.

På samma sätt är det vettigt att den som har kunskaper leder undervisning. Och det kan vara bra att välja en ledare som under en viss tid och med vissa befogenheter leder en nation eller ett företag. Frivillig lydnad är begränsad i tid och för vilka områden lydnaden berör.

Det finns därför ingen anledning att blanda samman tillfällig, begränsad och frivillig överenskommen lydnad med den absoluta lydnaden som omöjliggör vår förmåga att tänka, förstå och ta ett nästa steg. När vi inte tydligt kan se och få grepp om den enfaldiga lydnaden, vår förmåga att föra dialoger och att skapa är det inte så lätt att se och förstå dessa skillnader.

Dessutom är det ju så att för den som har blivit lärd att människan enbart kan lyda måste allt utom absolut lydnad vara detsamma som ett obegripligt kaos och ett fullständigt helvete. I själva verket är det just denna förvirring som är förmörkar våra möjligheter.

Idag har vi rätt att förvänta oss att förstå de sammanhang som ska försvaras. Tidigare var det självklart att en auktoritet bestämde vad som skulle åtlydas. Idag kan vi på olika sätt se detta glapp mellan en tidigare lydnadskultur och en framväxande förståelsekultur.

Denna stora förändring innebär många olika sorters omställningar. Till exempelvis att tidigare var det möjligt att vinna prestige genom att verka ofelbar. Medan i en förståelsekultur ger det anseende att erkänna brister och att rätta till missförhållande.

Att inte uppfatta kulturförändringen blir därför lätt förvirrande. För till exempelvis den som idag ger sken av ofelbarhet blir bara en fånig typ utan trovärdighet. Makt kunde tidigare upprätthållas med en statisk uppfattning som krävde ofelbarhet. I dag blir makt alltmer en relation som skapas och försvaras genom samarbete och i demokratiska öppna processer.

Övergången från lydnads- till förståelsekultur kan förklaras med att demokrati utvecklas till både form och innehåll. Förr i tiden uppfylldes de demokratiska förväntningarna på ett sätt och idag när de tidigare förväntningarna är uppfyllda är det nya mål som gäller. Tidigare landvinningar, gårdagens självklarheter blir på så sätt dagens hinder.

Den historiska och tankemässiga lögnen

När vi inte ser grunden kan vi inte heller förstå sambanden. Idag är det vanligt att säga att vår uppfattning om världen och därmed vad vi kan tänka och förstå grundas på framsteg som gjordes under renässansen och upplysningen. När denna bild godkännes tar vi för givet att demokratiska ideal vid denna tid är de samma som idag.

Eftersom dagens perspektiv på demokrati inte sammanfaller med de tidigare innebär det att vi i regel sväljer anti-demokratiska ideal som inte berördes under vare sig renässansen eller upplysningen.

Uppfattningen att ett demokratiskt eller vetenskapligt ideal fastställdes under upplysningen och inte kan förädlas är därför en viktig komponent för att vi idag inte kan upptäcka hur vi lurar oss själva. Det är alltså inte frågan om en illvillig konspiration utan som att promenera med viktig min och uppfällt paraply; när det slutat regna.

Karl den Store (ca. 742- 814) är känd för att ha lagt fundamentet till vårt moderna Europa. Ett annat underlag som har definierat det västerländska tänkandet fram till idag på olika sätt är den helgonförklarade Thomas Aquinos (ca. 1227-1274) verk Summa Theologiae som kortfattat kallas för Summa.

I Summa skriver St. Aquino om den himmelska eller av en gud givna vetenskapen som kommer att gälla för all framtid. Denna skrift har omvandlats till dogmer eller absoluta regler för den kristna kyrkan. Jag tror att det är möjligt att säga att Summa möjliggjorde den kristna kyrkans maktställning.

För att greppa sammanhangen är det viktigt att veta att den kristna kyrkan hade ett mycket stort inflytande på etableringen av eller till och med inrättade den akademiska traditionen och sederna för universiteten.

En central punkt i Summa är att hela den betydelsefulla grekiska filosofen Aristoteles (384-322 f.Kr.) beskrivning av vår tankemässiga skapande förmåga; som Aristoteles kallade för dialog elimineras. Därför är det idag så vanligt att tro att Aristoteles enbart formulerade regler för det vi kallar för logik.

I själva verket är det så att Aristoteles menade att vi har både möjligheten att skapa (med tankeverktyget dialog) och att följa eller lyda (det vi idag kallar för logik). Aristoteles hela budskap kan därför sammanfattas med: när vi ser något vi ännu inte kan förklara kan vi lösa det obegripliga tillståndet med dialog.

Det är ju så vi gör. När vi inte förstår något då frågar vi någon eller oss själva hur det kan komma sig att något verkar obegripligt. Vårt problem idag är att vi tror att vi inte kan tala om eller förstå denna process. Vår tystnad beror på att kyrkan förvandlade Aristoteles budskap till att människan enbart kan lyda det som vi kan förstå med en gång (det vi idag kallar logik); det som inte kräver dialoger för att bli begripligt.

Kyrkan menade att människan enbart kan lyda den kristna guden vilket i praktiken innebar att lyda kyrkan och kungen. För att få ihop det resonemanget var det nödvändigt att ta bort grunden till hur vi kan greppa vägen eller processen som beskriver: hur vi når fram till insikt eller hur vi skapar förståelse genom tankeverktyget dialog.

Det innebär att alla ord och beskrivningar av denna väg har förbjudits eller ansetts som "obegripliga". När vi inte har ord kan vi inte heller utnyttja vår tankemässiga förmåga att nå förståelse utan är hänvisad till ordlös mystik. På så sätt blir vi blir låsta i en ond cirkel som säger att vi bara kan lyda eller följa det vi redan känner till och det vi får order om att göra.

Tänkande blev alltså begränsat till att lyda det som redan är fastställt att vara logiskt. Samtidigt som dialog, skapande och dynamik per definition måste bli ordlöst och obegripligt i en sådan begränsad värld. Ett annat sätt att säga samma sak är att kyrkan och universiteten gjorde människan till en dum och lydig maskin.

I dag är det till exempelvis vanligt med budskapet att det är viktigt att lyssna i talade dialoger. Men varför vi ska lyssna och vad vi kan göra sedan brukar det vara tyst om - eftersom den religiösa dogmen hindrar oss att berätta. Vilket i sin tur innebär att vi blir förhindrade att fullt ut utnyttja vår kapacitet att tänka och förstå.

Grunden till det jag här skriver om är inte bara frågan om några tolkningar av detaljer. Aristoteles skriver om dialog i en hel bok som få vill kännas vid idag. Och Aquino skriver tydligt om att människor ska hållas kort ”för deras eget bästa” och att dialogens funktion inte kan eller ska förstås i Summa.

Det hör till saken att Aristoteles bok om dialog var mycket känd på Aquinos tid och ingick i den högre utbildningen. Denna dialogbok kallas för Topics på engelska.

Att vi än idag blir hindrande av kyrkans dogm beror på att den akademiska traditionen och universiteten fortsätter att lära ut att dogmen är en sorts vetenskaplig sanning; givetvis utan att visa att det är frågan om en religiös dogm.

Idag kallas de huvudsakliga traditionerna för positivism som aktivt menar att vi bara kan lyda (logik) och hermeneutik vars anhängare anser att vi har en mystisk eller obegriplig förmåga till "något" mer än logik. Det innebär att de båda traditionerna följer den religiösa dogmen som säger att dialog måste vara obegripligt.

På så sätt har det blivit ett mycket kraftfullt tabu att beröra den tankemässiga förståelsen av dialog. Märgen i universitetens och skolans verksamhet är på så sätt att bevara den kristna kyrkans dogm.

Det kan sägas att Immanuel Kant (1724-1804) förstärkte den religiösa dogmen. Idag är det vanligt att referera till Kant som en grund för vetenskap. Medan G.W.F. Hegel (1770-1831) försökte bli kvitt dogmen men eftersom han inte adresserade den direkt misslyckades han med sitt uppsåt. Om än att han kom ganska långt på vägen. I alla fall är det så som jag för tillfället har förstått hans livsgärning.

Den kanske svåraste nöten att knäcka för oss idag är att den kristna kyrkan som med sin skickliga reklam har fått många att tro att kyrkan är en sorts garant för ödmjukhet och förståelse. I själva verket vilar den kristna kyrkans grund på våld, tortyr, mord, hot, terror, absolut lydnad och förtryck.

Tänk bara på hur trivsamt det var med att bränna folk på bål, korståg och husförhören i Sverige som var en del av statens kontroll av medborgarna. Om det var annorlunda skulle kyrkan än i dag inte dölja Aristoteles tankeverktyg dialog; Eller hur? Därför: lär dig skilja mellan den kristna religionen och den kristna kyrkans medeltida lydnadsideal.

Tankeverktyget Dialog

När vi tror att vårt förnuft är begränsat till logik innebär det att vi blir begränsade till att lyda. När vi inser att vi har ett förnuft som både kan följa eller lyda och framför allt kan skapa blir vi inte längre begränsade. Vi kan då välja om vi ska följa "det som redan finns" eller skapa något nytt.

Så som vi idag använder ordet dialog innebär det vanligen att vi samtalar med någon eller rent av med oss själva för att komma på en lösning som vi ännu inte har nått. I en bra dialog kommer vi på insikter och tankar som vi tidigare inte hade en aning om. Det är just denna funktion som Aristoteles menade med dialog; Dialog är ett sätt att tänka.

Med andra ord du använder redan tankeverktyg dialog i praktiken fast du tror antagligen att det bara är ett sätt att tala. Den stora avgörande skillnaden är att greppa att dialog är ett tankeverktyg - för när du inser det så kan du använda dialog på ett systematiskt sätt som inte behöver betyda att tala med någon - utan att tänka på hur du kan nå ett nästa steg.

När du blir medveten om tankeverktyget dialog kommer du att få många kickar. För vad är det vi gör när vi står inför något vi vill förstå - om inte att vi för dialoger? Vi ställer oss frågor. Hur kan det vara så att? Som vi försöker att besvara. När vi inte lyckas ställer vi fler frågor och om vi är skickliga kommer vi på ett möjligt svar.

Men återigen detta är en process som är fullständigt obegriplig för den som begränsar sig till att bara förstå logik och att följa färdiga svar. Eftersom dialog är ett grundläggande och centralt verktyg blir det många konsekvenser eller effekter av att eliminera dialog. Att upptäcka hur vi använder tankeverktyget dialog är bokstavligen talat frågan om att öppna upp till en ny värld.

Dialog – förståelsens väg

Ett viktigt sammanhang är att Aristoteles visade att grunden för en dialog är en motsättning. Medan vi genom analys (som vi idag kallar för logik) kommer till insikt att det finns en motsättning. Detta blev med kyrkans dogm: att vi är tvingade följa det som är logiskt - de sammanhang som inte har några motsättningar.

Det innebär att utan en tankemässig förståelse för dialog måste vi undvika motsättningar. En motsättning blir på så sätt en konflikt som vi inte kan förstå hur vi kan lösa. I en värld som enbart erkänner logik blir därför våld ett vanligt sätt att lösa de omöjliga konflikterna; motsättningar dödas istället för att lösas.

Många samtidiga motsättningar kallas idag för mångfald och anses vara både grunden för skapande och fullständigt omöjligt att förstå. De flesta synonymer till ordet motsättning handlar om något dåligt. Att det är så beror givetvis på att vi har blivit lärda att vi ska undvika motsättningar. I själva verket är en motsättning en inbjudan till dialog. Det är till och med så att den som är skicklig på att använda tankeverktyget dialog kan skapa motsättningar för att finna fram till bättre lösningar.

Tankeverktyget dialog visar tydligt att vi har en VÄG till att nå det vi annars inte kan förstå; dialogens väg ger oss möjligheten att inte vara begränsade till det vi för tillfället känner till. Den stora och avgörande skillnaden är således att acceptera dialog som ett tankemässigt verktyg - eller att inte göra det. En "felaktig" motsättning blir med kunskap om dialog en inbjudan och en väg till en ny insikt.

Vår förmåga att använda tankeverktygen logik för att se om det finns några motsättningar och dialog för att lösa motsättningar är de viktigaste verktygen vi har. På samma sätt som vi använder tankeverktyget dialog utan att vara riktigt medveten om det använder vi tankeverktyget logik. Vi säger ju att något är logiskt när det är klart hur något är; när det inte finns några motsättningar. Det är med dessa två verktyg vi hanterar allt i vår värld.

En värld som utgår från att vi enbart kan använda logik kan aldrig på något sätt acceptera dialog. När vi har blivit lärda att vi inte tankemässigt kan skapa ett nästa steg med dialog innebär det ju att när vi möter en motsättning blir vi tvingade att koncentrera oss på att bli av med "felet" - istället för att fokusera på att hitta en möjlig lösning med hjälp av dialog.

Det finns givetvis närmast oändligt många sammanhang som går från att vara obegripliga till att bli fattbara när vi accepterar dialog som ett tankemässigt verktyg.

Ett bra exempel är att vi idag har svårt för att förstå hur det kan komma sig att det finns en visdom i att FÖRSÖKA att lyckas med något eftersom vi så lätt hamnar i fällan att tro att allt måste vara rätt eller "logiskt" med en gång. För när vi tvingar oss att se en motsättning som ett tabu blir även processen att lösa motsättningar obegriplig.

I vår vardag håller vi på att långsamt upplösa tabut. Idag kan vi till exempelvis säga att vi inte är säkra på hur ett svar kan vara men att vi ska försöka finna lösningen. Bara för några år sedan var det otänkbart att säga något sådant öppet. För att komma vidare och slippa att stångas mot den osynliga mur som hindret mot en tankemässig förståelse av dialog i praktiken är; måste vi bli kvitt den religiösa dogmen som idag skyddas av staten.

Upptäckter, insikter och uppfinningar kan inte så lätt åstadkommas i en värld som aktivt motverkar tankeverktyget dialog. Eftersom med enbart logik blir en observation eller tanke som är i motsättning till etablerade åsikter, förklaringar och "hur det ska vara" en felaktighet som omedelbart måste rensas bort av den som vill se sig som ansvarsfull. Det innebär att när vi kan se vägen till att lösa motsättningar kan vi även bli bättre på att skapa nya lösningar, kunskaper och innovationer.

För Aristoteles fanns det en perfekt harmoni. Ett verktyg för upptäckt av motsättningar och ett verktyg för att lösa upp motsättningar. Det var en harmoni som försvann när kyrkan och universiteten lärde ut att vi bara kan lyda.

Den balans eller harmoni som västerlänningar söker i österländska religioner och vishetsläror finns därför i vårt grekiska arv. Det är bara den medeltida religiösa dogmen som förhindrar oss att finna att det är vi själva som ansvarar för att skapa harmoni för oss själva såväl som för världen i stort.

När människans förmåga blir begränsad till att lyda elimineras personligt ansvar; för vi kan ju bara lyda. Det krävs inte särskilt mycket fantasi för att förstå vad denna begränsande religiösa dogm har fört med sig. Idag har den religiöst underbyggda västerländska lydnadskulturen resulterat i många olika akuta problem som till exempelvis miljöförstöring och energislöseri. Det är tillstånd som jag menar i grund och botten beror på en bristande förståelse för harmoni. En harmoni som vi har blivit lärda att vi inte kan förstå, underhålla eller skapa.

Den som idag följer Aristoteles och ser en motsättning som en inbjudan till dialog för att vinna förståelse och nya kunskaper är en idiot och en avfälling som inte lyder enligt kyrkans och universitetens medeltida och nuvarande dogm. Idag finns det ett stort behov att nå förståelse, lösa konflikter, föra dialoger, skapa nya kunskaper och uppfinningar. Summa summarum vi befinner oss i brytningen mellan en tidigare lydnadskultur och en framväxande förståelsekultur.

I dag är det vanligt att tro att det inte finns några regler för hur vi kan tänka och förstå. Vi blir lurade att tro att det är så eftersom tankeverktyget dialog har dolts för oss. Då kan vi inte se att det finns tydliga regler och förhållanden som styr vårt tänkande.

När dialog är dolt blir tänkande bara en mystisk gröt - för då kan vi ju inte förklara hur vi kan skapa nya tankar. Dessutom är det ju så att tänkande blir tråkigt och meningslöst när vi bara kan lyda. När vi inser att tänkande är skapande blir det annorlunda. Tänkande blir då inriktat på framtiden och vad vi kan göra.

Dialog - var elitens verktyg

Anledningen till att tankeverktyget dialog har varit tabubelagt är givetvis att kunskaper om dialog är den ultimata källan till makt. För det är bara den som kan förstå sammanhang och vad som kan göras i ett nästa steg som kan skapa eller behålla makt.

Tidigare var makt en familjeangelägenhet för adeln och för en liten elit som gav order till många. Om du tänker på alla de olika seder som har varit en del av elitens värld och vad dessa traditioner har haft för ändamål kommer du ganska snart att se ett mönster. Eliten har i alla tider skapat förutsättningar för att kunna föra dialoger.

Det har varit fester, middagar, vernissager och cocktailbjudningar. Alltihop har bara setts som nöje och tidsfördriv av dem som inte har varit en del av eliten.

Men i själva verket har det varit frågan om mötesplatser för att föra dialoger som sedan kan resultera i order. Att laga mat och arrangera middagar är en skön konst - som blir grunden för konsten att föra dialoger.

För de som bara ska lyda kan mat inte vara något mer än föda. Det heter ju till och med att ”maten ska tysta mun”. För den som bara har att lyda måste det vara ångestladdat att höra hur eliten för dialoger. De styrande vet ju inte från början hur något ska vara; de bara babblar istället för att lyda.

För oss, i vår tid baseras makt på demokrati och framför allt på att kunna samarbeta. Det innebär att kunskapen om dialog behöver tydliggöras och spridas. Tidigare fanns det för eliten ett värde i att dialog sågs som en mystisk och "tyst kunskap" som bara de som blev uppfostrade till att bli en del av eliten hade tillgång till.

Idag kan vi vanligen inte förklara och försvara demokrati eller samarbete så lätt eftersom dialogens verkliga effektivitet ligger i att kunna undersöka många olika åsikter och perspektiv. I ett statiskt logiskt lydnadsperspektiv blir denna dynamik enbart ett hinder mot effektiviteten. För allt som stör ska ju då rensas bort.

När vi kan erkänna och förstå dialogens funktion kan vi därför öka både samarbete och demokratins möjligheter genom att aktivt verka för mångfald. Idag har vi nått en början till att förädla samarbete och demokrati - trots att vi inte förstått grunderna för dialog.

Dold hopblandning av religion och tänkande

Utifrån hela Aristoteles resonemang kan människan obehindrat förstå och tala om hur något kan bli till och det som redan finns. Aristoteles hela argument måste ses som en tanke- eller förnuftsmässig beskrivning medan St. Aquinos begränsning av den mänskliga förmågan måste ses som ett religiöst påbud. Idag är det vanligt att den religiösa inskränkningen av Aristoteles argument presenteras som vårt arv från antiken.

På så sätt får den religiösa begränsningen en förment historisk autencitet eller riktighet. Sammanfattningsvis går det därför att säga att vi idag lever i en kunskaps- och förståelsetradition som är religiös. Men eftersom vi vanligen inte känner till den historiska och religiösa bakgrunden förleds vi att tro att nuvarande kunskapstradition är icke-religiös och att vi kan särskilja religion och tänkande. I ett historiskt perspektiv är det inte svårt att förstå hur det har blivit så.

På medeltiden var det nog en medveten tanke att samhället vilade på religiösa dogmer. Dessa dogmer blev med tiden allt otydligare och övergick till att bli självklarheter. På så sätt är det lätt att idag falla för illusionen att kunskaper såväl som förståelse och tankemöjlighet är fria från religion. En förstärkning av tabut att beröra det religiösa förbudet av Aristoteles dialog är att vi idag vill se det som fullständigt otänkbart att religiösa tabun är en grund för det vi kallar kunskap och tänkande.

När vi INTE kan skilja mellan religion och tänkande samtidigt som lydnad är den självklara grunden för vad vi kan förstå blir det lätt att religiösa seder blandas med tänkande för att på så sätt ge tillsynes förnuftiga förklaringar av skapande och dynamik. Det är vanligt att omforma religiösa myter till så kallad vetenskap genom att de religiösa traditionerna ges vetenskapliga namn.

Ett utmärkt exempel är att den kristna traditionens helige Ande har fått namnet: kreativitet. På så sätt godkänns ett förment förnuftigt sätt att tala om skapande. I själva verket stärks lydnadskulturens synsätt att vår skapande förmåga inte kan greppas tankemässigt.

När vår viktigaste resurs för att förstå sammanhang, orsak och verkan; tankeverktyget dialog är eliminerat blir vår värld ett töcken där mystiska och religiösa förklaringar framstår som visa och förnuftiga. Inget fel på religion - när vi vet att det är frågan om religiösa förklaringar.

Men när religiösa förklaringar framstår som de enda möjliga sanningarna blir vi töntiga idioter. Här är ett pinsamt exempel som jag hittade på en förpackning yoghurt i år 2008 som i koncentrat visar hur fånig den etablerade traditionen är.

"Du kan träna upp din egen förmåga att bli en energigivare. Regel nummer ett är att visa ett positivt intresse för andra människor. Alla har ju båda goda och dåliga sidor, men prova att fokusera på de goda istället för att reta dig på de dåliga. Du kan till exempel ge ärligt menade komplimanger, erbjuda din hjälp eller bara lyssna när någon behöver prata om ett bekymmer."

Visst, det är lätt att tro denna uppmaning ger goda råd. I själva verket är det frågan om att förstärka att du bara kan lyda och vara en passiv fåne; insmetat i religiöst dravel. För det kan ju inte bli annorlunda när "energier" bottnar i en religiös tradition att dölja vår skapande förmåga - även om vi idag gärna inbillar oss att det "låter vetenskapligt" eller förnuftigt.

Att försöka att undvika det vi tycker är dåligt ger ju inte någon hjälp att till exempelvis inse att vi inte har förstått att det som vi ser som dåligt i själva verket är något som är mycket bra. I lydnadens värld kan vi inte hantera det "dåliga" det blir bara en konfliktfylld motsättning.

Att enbart lyssna är ju inte heller någon större hjälp för den som har bekymmer. Och så vidare. En värld där vi inbillar oss att vi bara kan lyda blir dessa "råd" ett sockersött undertryckande som den aningslöse inte kan värja sig emot i sin strävan att bli en "energigivare".

Denna gulliga fascism kan ses som det standardiserade sättet att dölja lydnadsförtryckets sista rester. När många inser att det inte ger så mycket att dölja sammanhang, orsak och verkan med flummigheter finns det inte längre någon marknad för lydnadstramset - inte ens som tidsfördriv på yoghurtförpackningar.

Dialog mellan religion och tänkande

Här vill jag beröra ett viktigt sammanhang som om det går förlorat kan skapa många olyckliga missförstånd.

När vi idag tar för givet att dialog är ofattbart leder det till att vi får en särskild syn på vad religion kan vara; till exempelvis att den kristna guden enbart ger människan order. Att undanröja St. Aquinos dogm som en grund för vår tänkande förmåga och återföra betydelsen av en tankemässig förståelse för dialog leder inte alls till att eliminera religion utan att religion får en annan betydelse.

I ett religiöst perspektiv kan till och med religion allmänt få en djupare innebörd med förståelse för dialog eftersom dialogen med gudomliga makter öppnas. Inom den kristna traditionen kallas detta förhållande för dialogen mellan de två logos och brukar anses som det viktigaste inom den religiösa utövningen - men samtidigt förhindrad av St. Aquinos dogm. Paradoxen kan förklaras med att kyrkan har odlat en yttre lydnadsreligion samtidigt med inre dynamisk tradition som inte har varit avsedd för folket.

I sammanhanget kan det vara bra att känna till att det fanns en tradition som kallas för skolastik som byggde på Aristoteles insikter om dialog. Denna tradition eliminerades med St. Aquinos dogm. Det är därför skolastiken idag vanligen förlöjligas eftersom den inte kan förstås med de traditioner som exkluderar dialog som ett tankemässigt verktyg.

Därför kan vi förhoppningsvis säga att den lydnadskultur som präglat västerlandet från St. Aquino fram till idag; enbart har varit en tröstlös epok. Det finns på så sätt i religiös mening inte ett absolut hinder för att samhället aktivt arbetar för att eliminera dogmen som kyrkan och universiteten än i dag försvarar och förstärker. Det kan till och med vara så att kristendomens grund förstärks och fördjupas.



Väck din dolda förmåga!

Vi har en förmåga att tänka oss till nya svar, lösningar och möjligheter - samtidigt som vi idag lever i en värld där vi har blivit tvingade att tro att vi inte har denna förmåga. Det innebär att vi helt i onödan är rädda för situationer där vi inte har några färdiga svar som vi kan lyda.

När vi möter en motsättning - en situation som kräver att vi måste skapa en insikt eller en idé tvingar lydnadskulturens traditioner oss lätt till nervositet: Det finns inget att lyda! Nu när du inser att denna rädsla bara beror på en fånig religiös dogm har du nog lättare för att gå vidare och undersöka hur du kan göra.

Dessutom, när vi kan berätta för oss själva då kan vi även berätta för andra och påbörja en dialog om än att det kanske kräver lite mer förklaringar. För de tankar vi själva har brukar ju innehålla många självklarheter för oss själva - som inte är självklara för andra.

Det är just i dessa självklarheter som vi kan hitta nya vinklar och insikter. För varför ser vi något som självklart? När vi hittar något som vi ser som självklart kan vi vara säkra på att det är något som inte är speciellt smart. Självklarheter de hänger med tills de ifrågasätts.

Utan dialog går det inte att få perspektiv på sina egna tankar. Det är så av den enkla anledningen att det uppstår en motsättning mellan nuvarande funderingar och ett ytterligare perspektiv. Därför blir det lätt så att människor tvingas att binda sig till sina första reaktioner eller reflexioner; för att raskt köra fast i en återvändsgränd.

Medan den som har lite koll på hur en dialog fungerar kan vara öppen för att påverkas av nya insikter; nyfikenhet blir värdefull. Att säga "jag vet inte" är en absurd prestigeförlust för den som är bunden till logik. Medan "jag vet inte" är inledningen till att veta med en gnutta kunskap om dialogens väg.

När det är omöjligt att få ett perspektiv på sina egna funderingar är det givetvis på samma sätt en omöjlig uppgift att närma sig andra människor vars tankar eller erfarenheter bara kan bli hopplösa och olösliga konflikter.

Den kanske viktigaste konsekvensen av att förstå dialog som ett konkret tankeverktyg är att vad vi ser som konkret ändras. När lydnad är det enda möjliga - när logik styr kan enbart det redan existerande vara verkligt. När vi inser att dialog är ett tankeverktyg blir även funktioner eller sammanhang konkreta.

Till exempelvis är vi vana att se en järngryta som konkret eftersom att grytan har en tyngd och att vi kan se den. Men om du tänker efter så är dessa saker inte särskilt betydelsefulla - för det viktiga är ju grytans funktion att vi kan laga mat i den. Det är en funktion som inte kan beskrivas enbart materiellt.

När vi kan bedöma och förstå saker och ting utefter dess funktion istället för dess materiella värden blir det även lättare att till exempelvis hitta nya och bättre funktioner utan att vara låst av hur något råkar vara för tillfället. Det är ju inte så viktigt vad grytan är gjord av om vi är hungriga.

Tänk på sammanhang och funktion - stirra dig inte blind på hur något råkar vara för tillfället och du kan lättare se vilka möjligheter som finns. För att på riktigt väcka vår förmåga att använda tankeverktyget dialog krävs inte bara övning att bli kvitt den enfaldiga lydnaden; vi måste även ha ord för vad vi gör i en dialog för att upptäcka och greppa sammanhang.

När vi har ord för och kan se de olika stegen i en dialog. Då kan vi även tala om att det finns olika former av dialoger och så vidare. När dialog är ett konkret verktyg kan vi lära oss att hantera och utveckla dialog som vilket annat verktyg som helst.

Sammanfattning


Aristoteles - Hyperdialog
Dialog - Analys/Logik


När vi funderar undersöker vi eller analyserar om vi förstår; om det finns någon logik. Vi fortsätter denna process tills vi förstår eller till att något fungerar.

För att denna process ska fungera måste vi undervägs skapa nya möjligheter att undersöka. Detta är den grund för vår tankeförmåga som Aristoteles skrev om.
Det inlåsta förnuftet - Aquinos lydnadslåda
Det inlåsta förnuftet - Aquinos lydnadslåda


När vi inte kan använda tankeverktyget dialog blir allt som vi kan förstå med dialog självfallet mystiskt och obegripligt. Vi blir då tvingade att tro att vi bara kan förstå det redan logiska: Det som inte kräver en dialog.

När dialog är omöjligt försvinner möjligheten att skapa nya möjligheter som kan jämföras - analysen elimineras. I Aquinos lydnadslåda blir förnuft på så sätt detsamma som att vara begränsat till att lyda.

Att inte erkänna dialog som ett verktyg för vårt tänkande är därför det samma som brutal och oansvarig religiös fanatism.


Det logiska giftet

Det kan vara värt att reflektera en stund över hur det kan komma sig att vår kultur har fastnat i den religiösa dogmen som enbart erkänner logik. Förutom att det är ett diktatoriskt genidrag att hävda att människan enbart kan lyda finns det andra komponenter som är viktiga att understryka.

Särskilt betydelsefullt tror jag att det är att varje människa som lever i en lydnadskultur och som blir pålurad att få en del av makten mycket snabbt vill känna sig som en del av lydnaden. Att hålla med makten ger för den måttligt begåvade inte bara möjligheter till överlevnad utan även prestige, avancemang, privilegier, stipendier och att få lov att vara med i alla betydelsefulla sammanhang.

Att hålla med om att människan enbart kan lyda var på så sätt en maktberusning. Den religiösa lydnaden som gav möjlighet att förtrycka andra blev medelmåttans garanti för framgång. Här följer några av det logiska giftets vanligaste effekter.


Två vägar till förståelse och harmoni - en som fungerar medan den andra är ett bedrägeri

Det går att säga att det finns två vägar till harmoni och förståelse - en väg som innebär att vi blir bundna till att lyda och en väg som innebär att vi själva kan nå till förståelse. För att förstå fordras att vi kan hantera tankeverktyget dialog. När vi inte kan förstå HUR vi förstår och tänker blir vi tvingade till att lyda det som kan ge en tillfällig förståelse för hur något kan vara eller hur vi ska göra.

När vi inte kan greppa dialog blir vi på så sätt bundna till kortsiktiga order att lyda. Order att lyda blir som en beroendeframkallande drog.

När lydnad sägs vara den enda möjligheten att nå förståelse - då blir vi givetvis tvingade att tro att lydnad är det samma som att förstå.

Den tragikomiska effekten blir då att de som har lärt sig att tänkande är det samma som logik och att undvika motsättningar blir tvingade att se det som felaktigt att tänkande ÄR att lösa motsättningar.


Regler blir verkligheten

När vi inte kan förstå sammanhang, orsak och verkan ersätts tänkande av regler; och reglerna blir i nästa steg viktigare än människor. För att du ska greppa att det är så fordras det antagligen att du på djupet ser att det finns ett sammanhang mellan tanke och känsla som vi vanligen tvingas att strunta i; eftersom vi ser att det finns en motsättning mellan tanke och känsla.

Med dialog blir denna motsättning betydelsefull - för denna inbjudan till dialog gör det möjligt för oss att använda samspelet mellan hur vi känner, tycker och tänker. När vi tror att tänkande är isolerat från hur vi känner blir tänkande givetvis något opersonligt, främmande, märkligt som vi inte riktigt kan förstå.

I en lydnadsvärld ska tänkande vara omöjligt och känslor som vi har inför allt ska sakna betydelse. I en värld där dialog och förståelse styr är känslor förutsättningar för att tänka. Det är till och med så att vi kan tala om hur det känns att tänka. För här är det våra känslor som väcker möjligheter till reflektioner. Och framför allt: vi kan undersöka våra tankar och drömmar i det motsättningsfyllda samspelet mellan känslor och tankar.

När enbart logik och lydnad tillåts - går det bara att lyda regler. Det kan vara förnuftigt i att följa regler. Men när vi inte kan förstå att vi kan ändra reglerna eller skapa nya blir det ett förtryck att följa regler. Reglerna blir på så sätt viktigare än det som reglerna är till för. Reglerna blir heliga och att följa dem blir att vara duktig. I en lydnadskultur är det helt självklart att det ska vara så. Det är även självklart att det är reglerna som definierar eller talar om hur världen ska vara.

Vem som helst inser att ett sådant synsätt i själva verket är frågan om en sorts religion där dogmerna - reglerna tillverkar världen. Samtidigt som det inte är så lätt att se denna religiösa fanatism när vi inte ser de historiska eller tankemässiga sammanhangen.


Fördomar, diskriminering, rasism och mobbing

När tankeverktyget dialog inte förstås tvingas vi att undvika möjligheter till dialoger och hålla isär det motsättningsfyllda så att inga konflikter kan uppstå. Detta är den enkla grunden till diskriminering, rasism och mobbing som vi vanligtvis är tvingade att inte förstå. Varför vi inte heller så lätt kan bli kvitt detta förtryck.

När grunden är att vi bara kan lyda och inte skapa nya förståelser blir allt som vi inte redan känner till felaktigt eller farligt. Det innebär att fördomar, rasism och mobbing är en del av detta begränsade tankemönster.

Det är till och med så att staten tidigare (?) behövde fördomar, rasism och mobbing för att lära medborgarna att vara lydiga. Det kallas med statens ord för social kontroll. Social kontroll innebär att medborgarna själva förtrycker och rensar ut de som avviker från den av staten godkända normen. Samtidigt måste givetvis staten dölja detta förhållande med att säga att fördomar, rasism och mobbing ska bekämpas.

Visst, det finns ett enkelt sätt att rycka undan grunden för fördomar, rasism och mobbing genom att ta bort begränsningen av vår förmåga att tänka. Men eftersom det inte görs innebär det att staten behöver fördomar, rasism och mobbing för att uppnå en effektiv social kontroll för att medborgarna ska rensa bort det icke önskvärda. Eller?

Det är lätt att förstå att det idag finns nazister och rasister när vi inser att skolan lär ut att vi bara kan lyda och att vi därför ska undvika konflikter.

Dessutom säger samma skola att konflikter bara kan lösas med känslor. I praktiken blir det då känslor som är undvikande eller aggressiva. Visserligen är det vanligt att försöka dölja den religiösa dogm som förhindrar oss att använda dialog som ett tankeverktyg med att säga att vi ska "tolerera" det som är motsättningsfyllt. Men på så sätt undviks ju även våra tankemöjligheter.

Den som möter en motsättning som till exempelvis att någon är klädd på ett sätt som tidigare inte är känt kan i praktiken inte så lätt använda sin tankeförmåga för att lösa denna konflikt. Det är därför inte möjligt att visa nyfikenhet och undra hur det kan komma sig att det finns sådana kläder? - Eller liknande öppningar till dialog. För när vi inte har ord för att förstå orsak, verkan och sammanhang till något eller någon som är i motsättning till det vi är vana vid eller som vi ser som en "norm" har vi inga möjligheter att tänka utan är i praktiken hänvisade till negativa känslor.

Det finns därför anledning att misstänka att medborgare förleds till brott genom att följa den utbildning som staten på olika sätt ansvarar för. Till exempelvis brottsbalkens 5: e kapitel första paragraf säger: "Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgifter som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter." Därtill kan det finnas traditioner och lagstiftning som förstärker detta förhållande.


Jantelagen infördes av kyrkan och universiteten

Tidsmässigt är det är givetvis fel att säga att kyrkan och universiteten införde Jantelagen; men helt rätt om vi ser till innehållet. Kyrkan och universiteten införde de regler på 1200-talet som Jantelagen från 1933 lyfter fram. Idag känner vi till Jante - men inte ursprunget till varför Jante känns verklig.

Hur vanligt är det inte att vi tycker att Jantelagen stämmer samtidigt som vi har svårt tala om hur det kan vara så? Det är ju just därför vi hänvisar till Jante. Våra funderingar brukar därför sluta med att Jantelagen skildrar avundsjuka eller något annat lika banalt; att det inte kan vara så kan du själv konstatera när du läser samtliga tio paragrafer i Jantelagen. Aksel Sandemose (1899-1965) är upphovsmannen till Jante och skrev om Jantelagen i sin självbiografiska bok En främling korsar sitt spår som publicerades första gången 1933 (ev. -34).

I en kommentar till Jantelagen skriver Sandemose: "Det var avvikelsen som aldrig blev tåld. Jantelagen var inte bara lagen, den var hjärtat i språket, allt som blev sagt kunde föras tillbaka på Jantelagen ... Med en paragraf ur Jantelagen klipptes varje diskussion av, varenda en!"

Att Sandemose framhåller att det var avvikelsen som inte var tåld; ger en nyckel både till hans Jantelag och till hur kyrkans dogmer än i dag lever vidare som en grund för vad vi kan förstå. Konsekvensen av att vi blir tvingade att inbilla oss att vi inte kan lösa motsättningar är att vi inte kan tänka och förstå fullt ut.

Det är just denna lydnad som Sandemose sätter fingret på med sin Jantelag. För vad är det Jantelagen säger: om inte att vi bara ska lyda? Jantelagen visar i alla sina paragrafer hur motsättningar och dialoger som kan skapa nya möjligheter ska undvikas. För övrigt menade Sandemose att Jantelagen inte hade några geografiska begränsningar. Att många tror att Jantelagen är typisk för Sverige, Norge eller Danmark beror helt sonika på att få har läst vad Sandemose har skrivit.

Det är därför möjligt att säga att det var kyrkan och universiteten som införde, försvarade och förstärkte Jantelagen för att försäkra sig om att människor enbart kan lyda. Det läskiga är förstås att lydnadstraditionen som kyrkan skapade och som universiteten stärkte inte är en ironi utan den lag som har varit den enda möjliga sanningen. Kyrkan och universiteten tvingade in människan i en återvändsgränd. Där förståelse, tanke och argument inte fick ha någon betydelse - där enbart etablerad makt har kunnat försvaras.

Sandemose ger i Jantelagen en utmärkt sammanställning av de många och tillsynes olika effekter som kyrkans dogm om att vi bra kan lyda eller förstå logik skapar. För om vi bara kan lyda då kan vi ju inte tro att vi kan något och så vidare. Det är en utmärkt tankeövning att gå igenom Jantelagen för att se hur varje paragraf bottnar i att vi bara ska lyda eller att vi bara kan förstå logik.

Jantelagen av Aksel Sandemose
1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mera än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.


Det som gör det möjligt att trots allt andas och se framåt är att vi håller på att lämna denna dystra epok. Det spännande är att idag är inte längre etablerad makt det värdefulla - utan förståelse för hur ett nästa steg kan uppnås; hur vi kan skapa nya tankar och föra dialoger. Det är bara det att vi ännu inte har upptäckt att den enfaldiga lydnaden har tagit slut.

Samma längtan att bli kvitt den enfaldiga lydnaden som finns i Jantelagen är ett tema i många omtyckta romaner, sånger, sagor och myter. Ett utmärkt exempel är John Lennons (1940-1980) Working class hero, från Plastic Ono Band (1970), som dessutom har samma ironiska sälta som Sandemoses Jante. Första strofen går: "As soon as you're born they make you feel small."

Ett mer brutalt och dramatisk exempel på samma tema är Pink Floyds Another Brick in The Wall (1979). Men protester och klagan räcker inte långt. Det är först när du kan upptäcka och förstå hur förbudet mot dialog fungerar och hur du kan använda tankeverktyget dialog - som du blir kvitt den enfaldiga lydnaden.



Den enfaldiga lydnadens värld

När du börjar uppmärksamma att du har två olika tankeverktyg - Logik och Dialog - som samverkar kommer du att upptäcka en helt ny värld. Det är en värld där det finns stora skillnader där du tidigare bara har sett självklarheter som bara kan vara på ett enda sätt. För när du kan acceptera och använda motsättningar kan du se dem.

Du kommer då att upptäcka att lydnad och eliminering av dialog finns i många olika former och på många olika sätt som visas i Sandemoses Jantelag. På så sätt går det att försvara och förstärka den enfaldiga lydnaden utan att ens nämna ordet lydnad. Exempel på denna dolda enfaldiga lydnad är intelligens eller vikten av att vara normal.

För vad är intelligens om inte att mäta en människans förmåga att lyda och att undvika motsättningar. Om du inte tror mig; kolla hur ett intelligenstest är utformat. På samma sätt är det sig med ordet normal. Den som är i motsättning till det vanliga - till det som kan förutsägas - är en avvikare som givetvis ska undvikas. De människor som inte är varandras kopior är helt enkelt felaktiga i en lydnadskultur.

Om vi till exempelvis använder de begrepp och traditioner som lydnadskulturen har för skapande och som kallas för kreativitet innebär det att vi försätter oss i situationen att skapande blir mystiskt och lydnad det enda verkliga, möjliga eller riktiga. Eftersom att vara "kreativ" är att inte tänka. I en lydnadskultur är det ett krav att det vi är intresserade av måste vara "erkänt" eller "populärt" - vad är det om inte ett sätt att lyda?

För den som är tvingad att lyda är det självfallet viktigare att ty sig till vad som är erkänt - till det som kan åtlydas utan att riskera att göra fel - än att tänka självständigt. Den som begränsar sig till att lyda blir på så sätt även tvingad till en ständig nervositet; vilket är själva vinsten med att inbilla människor att de bara kan lyda. Alla beslut måste tas under stor skräck för att inte göra fel. Medan - fel - inte finns på samma sätt för den som kan hantera motsättningar. I en dialog kan det inte finnas några fel utan bara steg till ytterligare steg.


Hitler - logikens konung

Idag är det vanligt att påstå att Adolf Hitler (1889-1945) var galen och att nazismen var frågan om ren ondska. Detta perspektiv kan till och med sägas vara en officiell förklaring till hur nazismen var möjlig och är ständigt återkommande. Men det är givetvis ingen förklaring utan ett klumpigt försök att dölja. Som du kommer att se blir det lite annorlunda när vi har kunskap om kyrkans och universitetens lögner och dessutom läser vad Hitler skrev.

Den kristna kyrkans dogm och dess anti-demokratiska konsekvens; att förhindra tanke och förståelse har den vidriga dimensionen att allmänna medel idag understöder rasism och totalitära idéer som till exempelvis nazism. Jag har redan berört effekten men eftersom den är så betydelsefull går jag här vidare för att belysa sambandet.

Jag har här valt nazism eftersom det är en rörelse som är aktuell. Idag finns det även kopplingar mellan nazism och "gröna" idéer. En betydelsefull grund i nazismen är i själva verket mycket enkel att greppa. Men det är en grund som idag är ett tabu eftersom det är frågan om: Logik. I Mein Kampf (Min kamp) från 1924 skriver Adolf Hitler:

"Människans ansträngningar att bygga upp något som är i motsättning till naturens järnhårda logik bringar oss i konflikt med de principer som är grunden för vår existens. Genom att gå emot naturens lag förbereder sig människan på sin egen undergång."

Mein Kampf är det grundläggande manifestet för nazismen. Ovanstående citat är bara ett exempel om än ett viktigt som visar att nazismens grund var att följa den kristna kyrkans och universitetens dogm från medeltiden: att begränsa människan till lydnad eller logik. Det är ett sammanhang som inte så lätt erkännas idag när samma förvirring dominerar vår värld; och vi förleds att tro att vi måste vara begränsade till att lyda logik.

Den som är intresserad kan finna många referenser till logik i Hitlers tal, skrifter och i andra dokument skrivna av nazister. Den akademiska kulturens och den kristna kyrkans påbud var att vi inte kan förstå eller ska acceptera det som är i motsättning och nazisterna följde denna dogm genom sitt program för utrotning av dem som inte passade in i den nazistiska världen.

När vi kan se sambandet mellan den kristna kyrkans dogm som inskränker människans tänkande till att bara lyda logik och nazismen blir det begripligt hur Hitler kunde attrahera så många till nazismens sak. Hitler så att säga kidnappade den kristna kyrkans och universitetens dogm som befolkningen hade fått lära sig var den enda möjliga sanningen. Det tyska folket önskade sig därför en ledare, lydnad, enkla regler och att bli kvitt konflikterna. Hitler måste därför ses som en av den religiösa lydnadskulturens största maktgenier. De som idag lyckas att attrahera människor till totalitära idéer; de utnyttjar samma dolda religiösa lydnadsideal.

Vi har bara att vara tacksamma för att det hitintills inte har stigit fram någon som lika skickligt som Hitler har utnyttjat den dolda religiösa dogmen. Att bara hoppas att det inte ska ske är självfallet inte tillräckligt. Vi måste se till att eliminera möjligheterna att det kan hända igen genom att utplåna den religiösa förvirringen att människan enbart kan lyda. Det är förstås extra tragiskt att demokratiska krafter inte var tillräckligt starka direkt efter det andra världskriget. Då fanns det antagligen en djup och engagerande förståelse för att bli kvitt idiotin.

Nu står vi inför ännu en historisk möjlighet: vi måste klara globaliseringen som bygger på att människor kan mer än att lyda. Det jag här har skrivit om nazism är i sig inte ett särskilt unikt perspektiv. Här är två viktiga belysningar av detta synsätt.

Hannah Arendt (1906-1975) har i Den banala ondskan (1963) skrivit om att nazismen till sin kärna inte var "ond" utan; "förnuftig". Inför boken följde Arendt rättegångarna mot den nazistiska officeren Adolf Eichmann (1906-1962) i Jerusalem. Eichmann berättade under rättegångarna om hur förnuftigt han planlagde och skötte transporterna till koncentrationslägren av människor som var i motsättning till det nazistiska idealet.

Arendts insikter och perspektiv var och är svåra att hantera för alla de som sitter fast i ett perspektiv begränsat till statisk logik. Därför har Arendt blivit kritiserad för att vara obegriplig. Arendt understryker Adolf Eichmanns dödliga rationella effektivitet och saklighet; det till logik begränsade förnuftets yttersta konsekvenser.

Harald Ofstad (1920-1994) skrev den viktiga boken Vårt förakt för svaghet - Nazismens normer och värderingar och våra egna (1972). Ofstad påvisade att en av de viktigaste grunderna för nazismen var just föraktet för svaghet; INTE det som nazismen vanligen förknippas med som till exempelvis massmord.

Ofstad menar att vi idag har samma grundläggande värderingar som nazisterna samtidigt som vi visar avsky för till exempelvis massmord som bara är ett resultat av föraktet för svaghet. När vi hyllar styrka blir allt som kan ses som svagt en otrevlig motsättning som vi i en lydnadskultur bara kan eliminera.

Sammanfattningsvis går det att säga att idag finns en förlamande nervositet inför totalitära tankar och kanske särskilt inför nazism. Det är en överspändhet som kommer sig av att det inte går att särskilja lydnadskulturens ideal från de totalitära idéerna.

När vi inte kan se grunderna till lydnadskulturens ideal blir det naturligt att vi blir rastlösa; för vi kan inte se VAR det blir fel. Då kan det vara lätt till felsteget att tro att människan måste vara bunden till totalitära tankar och enfaldig lydnad samtidigt som vi inte gillar att det är så. När vi upptäcker den historiska grunden för lydnadskulturen kan vi tydligt se och förstå hur det ligger till; och vi blir kvitt vår egen ”inre nazist” som vi fruktar när vi inte kan se sambanden.


Den svenska högskolelagen

I ett perspektiv kan den svenska högskolelagen ses som den absoluta grunden för vårt samhälle. Det är utifrån denna lagstiftning som all form av offentlig utbildning bedrivs. Högskolelagen formar på så sätt samhället och vad människor ser som möjligt att tänka och förstå. Det är denna lag som reglerar statens ansvar för undervisning och forskning på högskolor och universitet.

Den nuvarande utformningen av högskolelagen binder universitet och andra att följa St. Aquinos religiösa dogm. Att det kan vara så kan till exempelvis bero på att det i de inledande bestämmelserna inte anges att verksamheten ska ha till syfte att särskilja religion och vetande. Istället framhävs att etablerade traditioner ska värnas.

"3 a § I högskolornas verksamhet skall vetenskapens trovärdighet och god forskningssed värnas."

När vi inte är medvetna om att den akademiska traditionen följer en medeltida dogm utan tror att lagen stödjer åtskillnad mellan religion och tänkande ser lagstiftningen ut att skydda denna åtskillnad. När vi känner till att den akademiska traditionen följer en religiös dogm blir det istället så att lagstiftningen skyddar dogmen som förhindrar förståelse och tänkande. Visserligen står det:

"6 § För forskningen skall som allmänna principer gälla att
1. forskningsproblem får fritt väljas,
2. forskningsmetoder får fritt utvecklas och
3. forskningsresultat får fritt publiceras."

Men det är en frihet som i praktiken är begränsad till att vara inom den onda cirkeln och skyddar dogmen eftersom det vidare heter att verksamheten ska baseras på etablerade grunder:

"9 § Utbildning på avancerad nivå skall väsentligen bygga på de kunskaper som studenterna får inom utbildning på grundnivå eller motsvarande kunskaper."

Den onda cirkeln förstärks även i högskolornas organisation där vetenskaplighet (i praktiken beskyddande av dogmen) är grunden för organisationen.

"2 kap. De statliga högskolornas organisation

5 a § Det skall finnas minst en fakultetsnämnd vid varje universitet och vid varje högskola ...

6 § Till ledamöter i en fakultetsnämnd får väljas
1. vetenskapligt kompetenta lärare inom fakultetsnämndens ansvarsområde,
2. andra personer som är vetenskapligt kompetenta, och
3. personer som annars är lämpliga för uppdraget.

Flertalet av ledamöterna skall dock vara sådana vetenskapligt kompetenta personer som avses i 1 eller 2. Ledamöterna skall väljas av vetenskapligt kompetenta lärare inom fakultetsnämndens ansvarsområde. Studenterna vid högskolan har rätt att vara representerade i fakultetsnämnden. Av ledamöterna i de särskilda organ som avses i 5 a § skall flertalet vara lärare vid högskolan. Studenterna har rätt att vara representerade i sådana organ. Lag (1997:797)."


Från pinsamhet till demokratisk handling och grund för framgång

Det går givetvis inte att allmänt klaga över att nya insikter och lösningar hindras av tidigare kunskaper som visat sig sakna fundament. En sådan situation må vara trist men kan sägas vara människans villkor eller historiens gång.

Mitt påpekande om missförhållande berör inte detta naturliga förhållande. Min kritik utgår ifrån att staten på olika sätt genom sitt engagemang inom utbildning och forskning aktivt skyddar och förstärker den medeltida religiösa traditionen att blanda religion och tänkande.

Statens mycket starka och omfattande ställning upprätthåller på så sätt en tradition som inte går att kritisera i offentlig och öppen process. Det religiösa tabut blir på så sätt ett kunskapsmässigt tabu som dessutom blir ett politiskt tabu. Vi lever i tron att vår värld är annorlunda än vad den är. Censur och självcensur blir en del av samhället för att skydda de tabun som försvarar lögnerna.

Idag har vi rätt att förvänta oss att forskning och utbildning inte sker utifrån dolda religiösa riktlinjer. I praktiken är det idag så att staten och offentliga organisationer förmedlar skattemedel till en religiös tradition som förhindrar utveckling av människans tankeförmågor. Att staten, universitet och skola aktivt stödjer och bygger sina argument på religiösa dogmer från medeltiden kan givetvis ses som oerhört pinsamt.

Men det blir först pinsamt på allvar om förvirringen tillåts att leva vidare. Nu måste vi konkret ta ansvar för en demokratisk process som människor i århundraden strävsamt har nått fram till.

Sverige tillsammans med våra nordiska grannar präglas av mogen demokrati, jämlikhet, öppenhet och ärlighet - något som fortfarande är svårt att finna i resten av världen. Det är därför ingen slump att dessa sidor om något som gäller för hela västvärlden och mer därtill är skrivna på svenska. Sverige inom EU har därför en utmärkt möjlighet att se till att lösa upp den fåniga dogmen från medeltiden.

Den akademiska traditionen och universitetens bundenhet till medeltida sedvänjor är ett internationellt problem. Men internationella sammanhang kan aldrig vara ett försvar för att behålla anti-demokratiska ideal.

Förutom att bli kvitt de mörka sidorna kan vi stärka vår och resten av världens förmåga att skapa tankar och kunskaper. Vilket i sin tur förstärker entreprenörskap och innovation som är konkurrensmedel i den just påbörjade globaliseringen. För att inte tala om möjligheter att lösa tillsynes omöjliga konflikter som orsakar lidande. Även om en sådan politisk process är nödvändig tror jag att det krävs en tydlighet i lagen.

Jag ser det som ett givet krav att lagstiftningen i framtiden tydligt anger att mänskliga förmågor som att tänka, förstå och skapa inte får hindras av något annat än de lagar som vi öppet kan ta del av och påverka.

När dialog blir allmänt ansett som ett verktyg för vårt tänkande kan vi fördjupa kvaliteter för demokrati som vi idag inte kan närma oss. Idag är vi tvingade att förklara, försvara och förädla demokrati på den absoluta lydnadens villkor. För att åskådliggöra och samtidigt visa på möjligheter vill jag exemplifiera med den framgångsrika Open source- (öppen källkod) rörelsen inom utveckling av mjukvara.

Det särskilt intressanta är att öppen källkod vinner anhängare genom att många är delaktiga i en kontinuerlig dialog. Idag börjar det dessutom bli allt vanligare att samma metodik börjar att används inom många andra områden. Tidigare var det (skenbart) hierarkiskt uppbyggda organisationer som ansvarade för utveckling. Jämförelsen mellan den statiska uppfattningen att vi bara kan lyda och vad vi idag har behov av tycker jag är slående.

Efterträdaren till St. Aquinos Summa är därför inte en ytterligare statisk regelbok utan att människan för första gången kan utnyttja Aristoteles tanke om dialog i realtid - globalt. Men som med alla dynamiska processer kan den pågående världen vara svår att se för den som är bunden av kartan eller systemfelet. Återigen det vi behöver för att gå vidare är inte att lära oss något nytt; vi behöver bara lära oss av med att följa en medeltida dogm som begränsar oss.

En viktig del av denna process måste vara att förtroendet för upparbetad demokrati inte elimineras genom att offentliga medel används till att förstärka religiösa och statiska lydnadsideal. Att ett nytt perspektiv kan öppnas genom att hävda en tanke kan ju till exempelvis inte vara begripligt i en värld där vi inte kan eller ska kunna förstå dialog tankemässigt. Det finns därför goda anledningar att vara lydigt tyst och att undvika demokrati i en sådan värld.

Den riktigt stora vinsten kanske är att vi kommer att kunna erkänna och utnyttja konst som en källa för inspiration till vetenskap. Det är ett samband (en motsättning) som erkänns av de stora genierna men som inte kan förklaras och utnyttjas fritt när Aristoteles dialog är kuvad.

Dessutom, det är vanligt att höra att västerlänningar tycker att Islam borde reformeras i öst eftersom "de" blandar samman religion med tänkande. Oförmåga att se bjälken i vårt eget öga - är inte precis ett nytt fenomen - vi kan läsa om denna brist i nya testamentet.

Bonntölpen - hoppet för vår
globaliserade framtid
You probably need a visa - but the rules are
fairly flexible; you aren't going to Sweden.

Från den brittiska tidningen
The Guardian, 2005


När kultur, civilisation och bildning är detsamma som religiösa dogmer, historieförfalskning och enfaldig lydnad är det hedersamt att vägra bildning. Bildning är helt enkelt detsamma som förtryck. Det har i alla fall varit så och det är så fortfarande.

De flesta som har svenska rötter har nära släktingar som har varit eller möjlighen är bönder. Det liv som vi vanligen ser som industrialiserat eller modernt har i Sverige en mycket kort historia. Sverige började industrialiseras sent. Kanske går det att säga att Sverige började att industrialiserades på allvar först efter det andra världskriget eller till och med så sent som på sextiotalet.

Det var även så att Sverige kristnades sent. Sverige har helt enkelt varit en avkrok som inte följde med i de stora omvälvningarna. Men idag finns det ju inget som är avlägset längre. Världen binds samman i olika former av kommunikationer. Det fina med att Sverige har varit skyddat från omvärlden är att de traditioner som kyrkan och det begränsade tänkandets kultur förde med sig inte har fått ett särskilt djupt fäste i Sverige.

Även om det begränsade tänkandet inte är särskilt djupt i Sverige är det desto mer omfattande. Det är frågan om en sorts fastfrusenhet på ytan. Där svenskar tror att de måste vara fruset logiska för att vara korrekta. Det blir på samma sätt som när barn vill visa att de är vuxna; de gör sig till och allt blir fel. Min tanke är inte en särskilt unik analys. För något år sedan gick det i svensk tv en omtyckt serie som hette: Världens modernaste land - Men världens osäkraste folk.

Även om jag menar att bildning idag är lika med att begränsa tänkandet kanske det går att säga att verklig bildning har inneburit att förstå dialog. Det är en tradition som går tillbaka till tiden innan kyrkan och universiteten förbjöd och tabuförklarade den tankemässiga förklaringen av dialog. Det är en tradition som inte har nått Sverige i någon större omfattning.

Bildning är därför i Sverige att hålla sig till logik, regler, referera till vad som redan är känt, undvika motsättningar och att lyda. Medan i det kontinentala Europa har funnits ett mer avspänt förhållande till dialog, dynamik och skapande. Men även den kontinentala traditionen innebär idag att acceptera den etablerade mystiska eller obegripliga förklaringen av dialog.

Frånvaron av dialog i Sverige tydliggör vad som saknas. Denna tydliga brist kan bli en fördel i nästa steg - för att greppa dialog tankemässigt. För det är alltid enklare att lära sig något nytt än att lära om. När vi inser att det är den kontinentala bildningen som är själva hindret för att hänga med i globaliseringen tror jag att mycket blir annorlunda.

Den "fina" kultur som tidigare generationers svenskar avundades och var osäkra inför är just det dravel som svartrockarna från Rom lurade i fåntrattarna som ville se sig som "moderna" och smarta.

Vår avlägsenhet har skyddat oss från att bli alltför impregnerade av skadliga traditioner. Att det i Sverige och i våra grannländer finns en öppenhet och vilja till dialog och förståelse som är svår att finna i övriga Europa och resten av världen tror jag att de flesta som rest en del kan hålla med om.

Men det är en öppenhet som bara finns när vi inte tror att vi ska vara formella eller ”fina”. Vi i Sverige struntar på ett hälsosamt sätt i auktoriteter när vi är fria att se vad som kan göras. Vi är mer intresserade av om något funkar eller inte - som de obildade bönder vi är. Och vad är det som är det viktigaste nu när vi måste konkurrera med hela världen - om inte att föra dialoger, strunta i auktoriteter och inrikta oss på vad som funkar?

Bara vi struntar i de religiösa grillerna att vi inte ska förstå vår skapande förmåga, dialog och dynamik har vi en fet fördel jämfört med de stackare som i generationer levt under kyrkans och universitetens förtryck på ett mycket hårdare sätt; än i det en gång så avlägsna Sverige.

Från lydnads- till förståelsekultur

Här är de begrepp och sammanhang som var viktiga i en lydnadskultur och de som är viktiga i den påbörjade förståelsekulturen. För mig är det ett enkelt samband; tidigare var förtryck och begränsning möjligt - inte idag.
Lydnadskultur Förståelsekultur
Mänskliga muskler, hierarkiska organisationer, enfald, hästar, segelfartyg, enkla maskiner och produktion av enkla saker. Tänkande, förståelse och skapande, mångfald, nyfikenhet och lekfullhet, samarbete, projekt, nätverk, datorer, satelliter, flyg, internet och produktion av komplexa sammanhang.
Kommunikation är lokal, långsam, svår och dyr. Kommunikation är global, snabb, enkel och billig.
Motsättingar är bara fel, kaos och hopplös konflikt. Motsättningar är inbjudan till dialog och förståelse.
Lydnad och logik är det enda möjliga - förståelse är oviktig, skapande av ett nästa steg måste vara fel eller obegripligt mystiskt. Skapande är tänkande. Lydnad kan väljas medan förståelse är grundläggande.
Enbart det materiella är konkret. Både det materiella och det tankemässiga är konkret.
Försvara det etablerade Nå ett nästa steg.
Regler är viktigare än människor Människor skapar och förändrar regler som ibland kan vara bra att följa.






Ett begränsat förnuft
tvingar framtiden
att bli som gårdagen.



XXXXXXXX

Så knullar staten din själ - är inledning och sammanfattning av de första kapitlen av: xxxxx Vill Du lyda eller förstå?


Upp
Huvudsajt och blogg: www.hyperdialog.co.nr
RSS: http://feeds.feedburner.com/hyperdialog-news-feed
XXXXXXXX

XXXXXXXX

© Allt material på denna webbplats är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.

Kontakt: hyperdialog[at]gmail[dot]com
http://hyperdialog.book.googlepages.com/introbook.htm